Helsingborgs-Posten – 20 oktober 1863, sida 3

fen än han egentligen behöfde och förstod bes ständigt att siälla det få, att han kunde tillbrin ga en timmas tid eller twå hos den hederlige underofficerens familj. Sauer inbillade fig ar Anton fom för att lyssna till hans historter frän krigen, men Anna wissste bättre reda derpå fafts ån hon waktade fig att bringa fadren på ans dra tankar. Antons befök i fortet blefwo emellertid ide nagon hemlighet för den rife bagaren och han behöfde ej mycken skarpsinnighet att gissa ors saken deriill. En dag kom wagnen med komissbröden fom wanligt till fortet Preussen. Muna, fom redan war på fin post, ilade med klappande hjerta bortemot wagnen, för att helsa på den efter: längtade Anton, fom understundom plägade på skämt gömma sig bakom wagnen. — Wänta du, din skälm! ropade hon på nås got afständ, det skall du få plikta för. Om du ide strax kommer fram, skall du ej på en het dag få en wänlig blid af mig. Man kan föreställa fig den stackars flickans förskräckelse, då ett tjockt rödt ansigte med ryns kad panna och sammandragna ögoubryn plörse ligt wisade fig bakom bröden, istället för Autons wackra ansigte. — Det är alliså hon, som förfört min son, fade en barsk stänma. Anna uppgaf ett högt skrik och trodde att hon skulle sjunka i jorden af blygsel, då Hon säg den förbittrade bagaren; men enär hon fann med fig, att hon war oc skyldig, hemtade hon fig snart och såg honom lugnt och stolt i ansigtet, med fina blåa ögon. — Jag förstår ec ide, fade hon. — (Foris.) — AV MV —