Helsingborgs-Posten – 17 oktober 1863, sida 2

så härdt emot taket, att ban föll tillbaka på sin sinplats och ännu en hoppade till af smårta. Han lade båda händerna i fors öfwer hufwudet; de tillstädeswarande wånde sig om för att dölja silt löje. Endast österrikaren fade meds lidsamt: Stackars herie, stötte ni er? — Al nej, det betyder ingenting, swarade Berlinaren, men höll ännu händerna på huf: wudet, nu har jag det, nu wet jag huru jag skall båra mig åt. Pythagoras kunde ide wara mera glad öfwer lösningen of sitt werldsberömda problem, ån Kraustwurst war öfwer den id fom nu få pötår ligt uppstätt hos honom. — Näwål? frågade den andre med spänd uppmärksamhet. . — Jo, fer ni mår jag kommer till Triest, föper jag mig en swarr parufz; derigenom unde gär jag hwarje fara. Sieyermarkern hade swårt att hålla fig all warfam, isynnerhet då Kraustwurst hemligherås fullt hwiskade det iih honom. — Nej se bara få uppfinningerik, war alt hwad han kunde swara. Man kom till Triest. Beklagande sig öfwer stiljsmessan tog Kraunwurst afsked af Östertifraren, fom önskade honom lycka på tesan och då de lemnade hwarandra, fade Dan: — Om ni någonsin kommer till Bertin, glöm ej att helsa på mig. Ni finner mia adiess i adresskalendern ty jag är den ende med mitt namn i hela hufwudstaden. Steyermarfern nickade och steg in i en wagn. Berlinaren uppsökte en restauration och derefs ter en friseur, hwars tyska medhjelpare wexlade mänga åtbörder och fransyska glojer med fin principal med hänscende till den befynnerlige främlingen, fom, faftån han hade ett temligen a