Helsingborgs-Posten – 15 oktober 1863, sida 2

halla myctet dalig, sorskämd föda oc maste förs rätta de föraktligaste oc) tyngsta arbeten. De boningar man anwisar dem äro mera lifa jord: hålor än någonting annat. Nu kommer den sista kategorien, hwilken för det mesta endast de politista förbrytarne till: höra. Dessa tjena i de sibiriska bataljonerna, utan förhoppning om arancemeut, hela sitt Lif. Den fom då met hwad det will säga att wara ryst soldat, fan töreftälla fig det sorgliga läge hwaruti ryffa soldater i sibixiska bataljonen (1) befinna sig. De ligga mest i fästningarna, hwilla gränsa intill Lirgisen, hwarest de icke allenast hafwa att lkämpa med en oförwägen, mordoch roflysten fiende utan äfven med perciniösa fjufdomar, hwilka uppta genom förpestade dunster från den sumpiga trakten. Furst Sanguczto Roman tjenade i denna ba: taljon, enligt hwad fom meddelas af Dolgurucki i havs La verite sur la Russic; han hade i ledjor tillryggalagt tusen werst innan han fom till bestämmelscorten. Denna framställning öjwer en deportations försträcktiga öde i Sibirien har man erhållit muntligen, dels af dem fom warit der oc dets af deras anhöriga. J närwarande stund wandra många tusende från det stackars Polen till Sibirien — till Sibirien, hwarest de skola komma att utjtå de ofwan slildrade qwalen. Måtte en gång hela den rysta grymheten deporteras till Sibirien! (Slut.)