Till Sibirien! (Forts. fr. f. ur.) Hwarje deporterad, Han må dä bo aldra när maft Nordpolen, tänker oc) hoppas likwål en gång få återwända till sitt hemland. Men ge nom ett giftermål i Sibirien och genom den deraf följande omständigheten att få lemna hus stru oh barn qwar, beröfwar han fig detta hopp om ett äterwändande. För öfrigt, med hwem skall han gifta slg, då framför honom, jörbrytaren, det twabenta djuret, till och med krondöndernus döttrar sta i större anfeende. MRybyggaren, hwillken i hemorten njutit en bärtve uppfoftran, kunna undantagswis på större orter lifnära sig genom att meddela underwisning och genom att göra afskrifter. Från beklädandet af nägra hedersplatser äro de likwäl uteslutna. De funna ej en gång blifwa simpla skrifware. Afwen i de fiviriffa fällftapsfretjarne stötas de bort 7 man låter dem tydligt förstå, att de bära förbrytarens brännmärke. Den stackars nybyggaren måste fördraga allt detta omak med resignation; ty för honom gifs inget bättre; hans anspråk på menstlig rättwisa finner ingen domare, i det hans utsago ej winner någon tillit och hans ord äro utan betydelse. Uppgiften att nybyggarne blifwa hallne till sobelfangst är ej sannt. Många af nybyggarne glömma hemmet, härkomsten och familjen. Under tidens lopp nas tionalisera de jig i det nya hemmet, för att förs bättra fin lott, andra försjunka i en andlig före