5 (Hedvig Constance Fredrika) tryckta i Borgå hos P. Widerholm 1858, en diktsamling, hwars flesta stycken skulle Hedra hwilken skald som helft af högre ordningen i afseende på det musifaliska språket oc det klara och rena inne hället, till största delen framkalladt af en eros tist elegist fänfla af mer än wanligt djup iförening med en warm frihetskärlek. Då hennes man kom att hemta heuneirums met, der han — efter afffedet med deras twenne qwarwarande små barn — lemnat henne vesklädd för öfwerfarten till Swerge, fann han henne maktlös och i tårar nedlutad öfwer ett skrifbord. Framför henne låg ett nyss indundet album, hennes tilltäntta resjournal, och på för : sta bladet — det enda som tom att anwändas hade hon (med fin manliga lätthet att förs fatta) nedskrifwit ett poem deri bläcket ånnu ide hunnit torka. Detta poem — det sista af hennes Hand — har söljande lydelse: Den 9 September 1863. J Herrans namn jag börjar un Min färd att helsan söka. Allgode fader, endast du Kan mod ech krafter öfa. Jag anförtror mig i din hand På färden till det fjerran land. O, Gud, beskydda mina små Och mig åt dem bewara! De spåda ej den ned forstå vitt mederlosa wara. Du gaf mig dem — mig åttan a. Och uppehåll ännu mitt tur! Och fit en tacksam suck till dig, Mitt färasteri werlden. J lust och nöd du följer mig OM tröttnar ej på färden. Guds frid dig följe, hwart det bär, Du, fom mig öfwer allt är fär! — nmF UEE LL