Helsingborgs-Posten – 13 oktober 1863, sida 2

och tog derföre plats på en bänk wid falsdörs ren, der han nedsjönk i ett drömlift tillftånd. Mufeets öfriga besökande läto honom fitta der, utan att störa honom. Den fom för förfta gången intråder i detta museum fattas af ett få måftrigt intryd, att han glömmer fig sjelf, huru mycket lättare då andra menniskor; här år der ide kroppen utan anden fom lefwer. De deremot fom blifwit hewmaftadde i den storartade byggnaden, äro få wanda att fe folk fitta hår och der, hänsjunkne i djupt efterfins nande, såsom om de grubblade öfwer om de ide äfwen kunde frambringa dylika koustwerk, ifall de wille göra fig riktigt omak. OM ju willigare anden är desto swagare är fötter; det domnar. Man går förbi och waktar fig för att mörda den heliga sömnen. Salunda hwilade Kraniwurst ostörd på fin bänk, men han sof ide, han tänkte ide heller på att blifwa en am nan Phidias, alldenstund han alldeles icke wissle att en fädan någonsin eristerat; nej, han råfe nade efter huru långt der kunde wara från Berlin till Wien och huru dyr en sådan refa funde blifva, då den refande war måttlig i sina anspråk med hänseende till kost och logis. Hans räkning måtte hafwa ufallit tillfredsställande, ty han log och hwiskade: ÖSå går det! — Huru? uppenbarade han icke. Kraustwurst reste sig upp och gick bort emot utgången. Sedan han fer gånger hade frågat och lifa många gånger gått fel, träffade han ändiligen på utgängen från den lilla labyrins then oc) andades friare. Det war ett herrligt wårwäder, och taken, som legat och frusit mycket under snö oh regn, folade sig nu få wäl belåtne, fom lazaronerna i Jtalien, en jemfös relse fom med öfwerraskande lätthet uppstod i Krauiwursts fantasi, fom plötsligt blifwit mots