Helsingborgs-Posten – 13 oktober 1863, sida 2

taglig för allt skönt. Så hastigt som det är möjligt för en man, fom år nåra femtiotalet, ide har podager och är mycket korpulent, ffyns dade han åstad för att werkställa fin plan. Han hade hwarken husnn elber barn, utan wir unge kärl och oinskränkt herre öfwer sina inomster. an kunde derför resa ännu samma sag. Hahaha! skrattade han för fig sjelf, hwilka ögon bröderna skola få på klubben, när de se aft jag förswunnit, utan att jag tagit afsked af dem. Den första aftonen skola de lugna sig, den andra blifwa de oroligare och den tredse komma Möller oc Schutz säsom deputerade från klubben för att fe huru jag bar det. Döcrn år stängd. Jngen wet hwar jag år. Der uppe står allmän förwäning och jag blifwer införd i tidningarna bland bortkomna saker. Gud, hwad det skall blifwa roligt, når jag seglar i en gons dol i Venedig och fer mig efterlyst i Iutellic gensbladet och Vossiska tidningen. Wår trveflige man skrattade mycket öfwer fin ofantliga skarpsinnighet, men hans fantasi sprang bort med honom, ty han betänkte ide, an han Enappaft kunde få låsa Berlinerbladen i Benes dig och det föll honom lika litet in, att när han skulle hafwa pass, skulle polisen få weta hwart han begifwit fig hån. Den obetydligheten, att Venetianerue tala italienska, hwaraf han ej förs flod ett enda ord, tänkte han ej heller vå. Då han hemkommit och börjat packa in sinm fafer, började han likwäl fundera något öfner allt detta. Han ref fig bakom örat. Wm pass går det nog ide an. Det är rigtig skada Möller och Schullz och de andra skola säledes ej länge blifwa i ofunnighet om på hwilket fått jag har förswunnit; men det fan ide hjelpa, de weta ätminstone ide strax hwar jag tagit wår gen. — Det blifwer wål också vödwåndigt att