Helsingborgs-Posten – 10 oktober 1863, sida 3

äskådarne sprang fram till schavotten oh frafe fade en flaska win. Detta hällde han genom Baillyes till hälften öppnade läppar; Bailly hemtade fig åter och fade: Jag tadar och log på sitt wanliga få bennoranswärda fått, der war den werklige menniskowännens leende, ett leende fom man aldrig förgäter då man en gång fett det. Under Baillys wanmakt hade folkets raseri lagt fig, det uppenbarade fig endast ännu en gång då man låt honom uppstiga till guillotis nen, men det war ej så häftigtMan måste understödja Ball p5 då han steg upp på schavotten; men då han framkommit log han, säsom om hans hjerta kände fig lärs tadt och fade till Charles Henri: — Skynda, min herre, skynda, jag ber! Ac denna fitta önskan skulle ide kunna upp: svilas Domen bestämde, att den röda fanan framför den forone mairen af Paris uppbråns des af skarprättaren. Detta måste werkställas, men den framförda elden wille ej brinna. Man måste taga en planka upp på schavotten, hugga den i fmå bis tar och på få sätt uppbtänna fanan. (Fortj)