sig modigt och det lyckades dem tillbakadrifwa de anfallande. Taget forte fig Åter i rörelse, men brådflydes na på wagnen woro hinderliga för Bailly. Min farfar föreslon honom, att gå och han antog der. Man steg af. Wägen war så då lig, att männen fom åfföljde mäste dela sig.Mängden hade ide lika wederwilja för fmutz jen, utan begagnade fig ar tillfälle att närma sig delinqventen; genom detta nästan Nådvå bara berörande stegrades deras wildhet ända till raseri och skrifet tilltog med förökad krafi. Man hade hunnit en tvåhundra feg frams ät, då en odugling, omfring 20 år gammal försökte afrycka rocken fom Bailly hade kastat öfwer skuldrorna; genom det häftiga ryckande föll den olycklige baklänges. J elt ögonblick war rocken rifwen i tusende trasor, och de wil: da sållarne försöfte ännu en gäng att bemåfti. ga fig Bailly. Ånnu en gång blef han råddad genom gendarmernag mellankomst. Min farfar låt honom skyndsamt åter upp: fliga på kärran, men början war redan gjord; de eländige, hwilka omgåfwo henne, woro icke trötta af tjutandet, de började begagna sig af alla slags kastwapen mot delinqventen. Min farfar rådde Bailly, att sätta fig på bottnen i färran; men knappt märkte mängden ide mera sitt slagtoffer förr än de fördubblade skriket oh stenkastningen blef ännu wåldsammare. Bailly stod upp och fade till skarprättaren: — Ert råd är bestämdt dåligt, man måste alltid bjuda stormen spetsen. DÅ Charles Henri beklagade fig och utfor emot folkhopen tillade, Han: — Det skulle wara ömkligt om man lärt fig att lefwa med åra i femtiosju är och ide förslode att. modigt dö en fjerdedels timma.