Helsingborgs-Posten – 10 oktober 1863, sida 2

döden, Detta år icke sant. Den fordne mairen af Paris sick åmjuta samma förmåner, fom alla andra dömde; han fördes färra till Ibas votten. Bakom denna kårra hade man fästat en röd fana, hwilken, enligt domen, skulle uppbrännas af skarprättaren. Man lemnade conciergerict omkring tre qwart till tolf. DÅ fårran fom fram till quaien blef han helsad med döfwande skrik af den vmyifs wande folkmängden, i hwilken min farfac igene kände de wanliga besökande på revolutionsplatsen. Kannibalernas krigareskara blef derigenom fullständig; det afskum af det qwinliga slägtet fom man brännmärkt med namnet Guillotinflifare, utmärkte sig genom fin öfs wetdrifna djerfhet och sitt hat. Anda till revolutionsplatsen gaf folkets raseri fig tilllanna endast genom hotelser; man gick ännu ej handgripligt tillwäga,. Bailly satt och samtalade med min farfar med otroligt lugn och själsnärwaro. Han frås gade min farfar om de förut afråttade Gus stimes, Charlotte Cordays oh Drottningens sista ögonblick. Sedan frågade han huru stor lön han hade, med samma lugn, fom då han fött sitt kabinett på stadshuset, och liksom en magistr atsperson un: derrättar fig om fina underordnade. DÅ wags nen framkommit till de elyseiska fålten, fom ett biträde springandes efter, Timmermännen Dade glömt något hwilket skulle begagnas till foten på schavotten. Man måste lasta detta på fårs ran der den dömde satt. Detta war ide utan föra. Bailly hade af stigit. Twå gånger förfökte folkhopen att ftörta fig på honom, men gendarmerna föthöllo