Helsingborgs-Posten – 6 oktober 1863, sida 2

er se mitt blod rinna; gå ni först, min stackars herre! Sedan girondisternes död hade den offentlige anklagaren bestämt i hwilken ordning de dömde stulle afrättas. Madame Roland hade iillfölje af sitt kön, erhållit rättigheten att gå först till döden, för att slippa åse kamratens död och höra det dofwa ljudet af den nedfallande knifwen. Då hon tillkännagaf för min farfar, att hon skänkte Lamarche det olyckliga företrådet att gå först, swarade han, att det war omöjligt att ej lyda ordre. — Nej, nej, swarade madame Roland, Iles ende, jag år öfwertygad att man har ide bes fallt er att afslå en qwinnas sista bön. Charles Henri hade ide mod afslå denna ädla sjåls begäran. Man förde honom nåra half: död på schavotten; madame Roland säg, utan att darra, hang hufwud falla, och git sedan sjelf upp på schavotten. Wid festen den 10 Aug. hade man i midten af revolutionsplatsen upprest en folofalfriletås ftaty, hwilken efter ceremonien ide blef borttar gen utan ftod midt framför schavotten. Madame Roland fåg på statyn; man såg ett bittert leende omfwäfwa hennes läppar och hon fade med fast, ljudlig stämma: — O frihet, huru har man ide skämtat med dig! Skarprättarebiträdena förde henne in under den försträckliga fallbilan; bon gjorde motstånd för att knäböja inför den sinnebild, hwilfen hon tillbad. Några minuter sednare hade hon upp: hört att lefwa. Flera berömda offer följde sedan; d. 21 Brus maire gick en af frihetens grundläggare, Bailly, till döden. Denne sistnämndes afrättning år förenad med