och artistporträtter har man warit till den grad tofig efter, att t. ex. lilla Albina di Åhona i waras knappt hunnit till Hamburg, förrän hon olef öfwerfallen med anbud och tillbud från hatftannat dussin af Köpenhamns Pr foto grafer. Nu fom maniens andra stadium, dess krisis. Wånner oc bekanta fingo ett litet album för sig, men hufwudsaken gick dock ut på att samla mer eller mindre kända storheter. I en nås gorlunda assorterad salong hade man snart ett album för kungahuset och hofwet, ett för polis tista notahiliteter, ettj för poeter, målare och tompositörer, ett för fremmande virtuoser och ett — det största och oumbärligaste af dem alla — för aktörer och aktriser. Alla wåra scenisla artister, stora och små, lefwande och döda, kommo ögonblickligen i handeln. En dedutant hade tnappt lyckligt och wäl spatserat öfwer de hala tiljorna, förrän man näfta morgon såg honom hänga i ett eller annat skåp hos någon fvefus lativ fotograf. Den fom ej hade råd efter tillfälle att skaffa fig originalporträtter, lade fig till kopior, lemnade för ett spottpris af de for tografer, fom egentligen endast lefwa på artis stistt taveri. För smäflickorna under 10 år förs anstaltades fnart serskilta upplagor af landets store mäns od qwinnors porträtter i frimärföformat till 6 a 8 sk. stycket. Ett bättre hielpmedel för konversationen än ett porträttalbum med samtidens lände perjonligheter nti, har den menskliga uppfinningen wäl aldrig tillwägabringat. Ett sädant litet galleri är en fullständig bhjelpreda för alla som bafz wa swärt att få något att tala om. Man öpp: nar endast ett dylikt album, få är man hulpen. Om porträtterna äro mer eller mindre lyckade gör just detsawma, ty härpå lägger man mins ita wigten. När man blott kan fe, hwilka de skola föreställa, är det tillräckligt; en samling filhonetter kunde för den delen göra lika god nytta som de utmärktaste fotografier — buf: wudsaken är att man har en illustrerad förtedning öfwer de under den offentliga kritiken och enffilta qwickheten hemfallna personerna. Ah, der ha wi hennes nåd, grefwinnan MN. N.! Hon är onekligen förtrollande! Ja, ni far wäl hört den ffandalen? — få är man inne i hofwets mysterier, oc de kunna lemna stoff till första qwartens lonversation. Ufd, der är min fasa, skadespelaren MN. I! — År det ide förskräckligt: han skall ha hur wudrollen i den nya tragedien! — bums är man mellan fulisferna, i äfwentyrens, anefdoternas, qwickheternas och förtalets förlofwade land; och förrän hwar och en af de närmarans de fått förtälja hwad Han (eller hon) wet (el: lev ide wet) om de nya pjeserna och de gamla pjeserna, om huru de blifwit besatta och huru de borde besättas, om hwad tidningarne säga om m:ll N:s fram-och tillbakagående, om hwad malisen hwiskar om hr X:s affärer — få är åt minstone en timma gången, MNej fe, der der är ju wår berömda skönhet, fröfen 3! Ni wet wäl, mitt herrskap, att hon nu werkligen är eklat förlofwad med rike YE — — Ru fan man derna lägga ihop albumet! Man har alltid mycket att säga om en slönbet, det är nästan otroligt hwad mocket smått och godt man kan få höra om en flicka, fom Dblifwit förlofwad, men konversationen har inga gränser, när det är fråga om en wacker flicka som gjort ett rilt parti. —— — —! k— — MWLA —— —