telegrafstänger och trådor icke woro i det bästa sällskap bland dem. Emellertid lan man icke anföra exempel på att någon indian med upp fåt fört skada dem, och för att förtlara detta berättades. följande: Då man började uppsätta telegrafstängerna, trodde indianerna, att man strax kullfstörtade dem, emedan de påstodo, att man wille bilda inhägnader för att hejda millebrådet. Man tog då fin tillflykt till en lift: man försåkrade indianerna, att det war langå. telegraftrådarne, som deras farfar Washinqtons ande reste från den eva oceanen fill den andra De tillftädeswarande rödskinnen med fina. aufös rare i spetsen inbjödos att lägga fina händer på telegraftråden, som man i förwäg hade satt i förbindelse med ett starlt galwaniskt batteri. Då indianernas fingrar widrörde tråden, lät mon batteriet werka, od) hela hopen erhöll fam tidigt en stöt fom slog dem med förskräckelse och öfwerbewisade dem. Från denna dag är det omöjligt äfwen mot hög betalning, att för må en indian att rifwa omfull en telegrofstang etter afskära en telegraftråd — Trolldom. Diario de Barcelona för d. 24 April innehåller följ. för Svanien i det 19:de århundradet karakteristiska meddelande: J går blef vå gatan de la Tavineria en beryfrad trolls qwana, lärjunge af Juana la Rabicortona, ers tappad på bar gerning med kabbalistiska befwår: jelser. Man fann hos henne flaskor och dosor med kärleksdrycker, piller för längt lif, en swart fatt utan öron, helwetegpulver o. s. w. My digheterna hafwa fart Henne i sängelje.