General Coustard, hang adjutant och convens tets deputecade blef dömd på samma gång fom han. Ransakningen hade börjats på morgonen; då hertigen af Orleans återwände till conciergeriet, beklagade han fig öfwer hunger, man framsatte för honom höns och ostron; förgäfwes inbjöd man Coustard att deltaga i måltiden. Alldenstund tribunalet beslöt willfara den forgs liga anhållan den dömde ställt till detsamma, lät Fouquier upphemta Charles Henri Sanson och Monet gaf honom befallning om en ffynds fam ajrättning, hwilken äfwen ikulle utsträckas till två andra personer, fom aftonen förut blifwit dömde. Utom de förutnämnde twå lifdoms de sunnos nemligen nvå andra Jacques Rico laus de Laroque, undervprefekt i Mortagne, och werelagenten Pierre Gondier. Klockan war half fyra då min farfar erhöll fina ordres; men just då han skulle gå bad man honom wånta och firar derefter hade man dömt ännu en femte perfon, en handuverfölårling och, troligen för att Hulla jemnlifs-principen, skulle den sistnämnde på samma gång fom prins fen bestiga schavotten. Hertigen af Orleans promenerade af och an med gen. Coustard, oå skarprättaren inträdde i fansliets yre rum. Prinsen war något blef, men uppenbarade för öfrigt ide den minsta rös relse. Min farfar blottade fom wanligt hur wudet. Af de åtföljande gendarmerna, bitrås denas klädedrägt, remmar och faxar, fom de buro, kunde prinsen gissa hwem de inträdande woro. Han såg skarpt på dem, men fortsatte fitt samtäl och promenaden. Då Charles Henri Sanson frågade om han tillät att man afklipte håret, satte han fig, utan att widare göra nå gra anmärkningar, på en stol.