Helsingborgs-Posten – 26 september 1863, sida 2

lif efter afrättningen måtte funna läggas i samma graf som kamraternas. De dömdes till döden den 30 Sept. De parodierade Marseillaisen på följande sätt: ypjutöt Ila mort que lesclavol Cest la devis des Francais. (Mt föredraga döden framför flafweri, dertill åro Frankriles söner alltid bes redde!) Hela natten genljödo deras sånger och når de pauserade, skedde det endast för att samtala om fäderneslandet; ibland för att lyssna till några qwicka infall af Ducos. Det war första gången man dödade få mänga owanliga mån. Ungdom, skönhet, dygder, talanger, snille, alli hwad som sinnes tilldragande hos menniskan blef med ett enda slag nedgjordt. Sedan den 8 Brumaire, egde, efter Fouquiz ers offentliga tillkännagifwande, skarprättaren rättighet att förse fia med biträden. J denna tid, då folket fyntes wara få blod törstigt och då samma folk på det förffrådligafte fed af arbetsbrist och de höga priserna på lifs. medel, war det likwäl ganska swärt att wår wa rekryter till tjenstgöring wid schavotten; detta år en fällfam motsägelfe och wifar tydligt hwils fen owilkorlig afffy massan har enot de dödsstraff hwilka man få ofta anwände. Fouquier hade sagt till min farfar att der behöfdes ettdusda sin knektar men den sistnämnde hade stor swå. righet att anskassa dem. En man prefentöerade sig för bonom fäsom skickad från Hebert, den allmänna åktagarens vicarie, och begärde blifs wa upptagen ibland biträdenas antal. Denne man, som på ett hycklande munwigt sätt fökte göra fina anspråk gällande, ingaf Charles Henri en fådan owilja att han afwifade honom. DÅ mannen aflägönat fig, försåkrade en af dem som åhört samtalet, att mannen warit lindans