Cnattingius sammanvigdes i Malmö den 17 sisl. Augusti utdelades följande verser: -Jag vill uppå hans kärlek tro, så länge solen går . Hvar morgon upp, hvar afton ned i samma nötta spår, Och lyssna till hans hjertas slag, tills det har klappat ut, Och läsa i hans tankars skrift, tills den är läst till slut. Så länge våren kommer än med blommor och med sång, Och solen smälter drifvans snö och löser böljans tvång, Så länge lince strör omkring sitt rika blomsterregn, Så länge foglar reda till sitt bo i lundens hägn, ÅAck ja, så länge och än mer jag honom älska vill; Min kärlek skall som blommans knopp beständigt växa till. Och kommer stormen med sitt hot och sorgen med sin tår, Som rankan slingrar kring sin stam, jag vid hans sida står. Allt detta innebar din ed, du dagens unga brud! Det var din trosbekännelse för menniskor och Gud. Och hvad du lofvat, hvad du sagt, det var ditt hjertas ord, En vers utaf den gamla sång om troheten i Nord. Du lemnar mycket, som var kärt, — föräldrar, hemmets frid, Och mängen, mången hjertats vän ifrån din barndomstid. Ack! gerna kan du lemna dem, de komma nog ändå På minnets vingar till dig hän att ofta hälsa på. O! må du alltid ta dem mot så lycklig som i qväll Du säger dem ditt afskedsord, uti din kärlek säll! Må hvad du lemnat aldiig bli din bittra saknad värdt! Nej, lyckaus lugna, ljufva lott — det vare dig bedhärdt! — — Min bror! tror du, jag glömmer dig ? 00, nej! jag glömde då, Hvad som mitt hjerta är så kärt, men — elt är nu Å de två. Allt hvad jag sagt till Caroline, det har jag sagt till dig Om kärlek sann och stark och ljuf och oupplöseligDen lycka till ditt hem du för, o, värda, vårda den! Ty, har den vissnat blott en gäng, den blomstrar ej igen, Gif akt! att lifrets kalla storm ej strör dess hjertblad kring, Och låt din tro bli utan slut, liksom din vigselring! HLBK,