börd; men hwars ansigte bar stämpeln af ett djupt längwarigt lidande. En lång tid förflöt innan jag kunde få nås gra underrättelser om min bhuftrug och mitt barns öde. Slutligen fick jag weta ar skeppet, som skulle öfwerföra dem till Amerika, förlist här på kusten; förrån nu har det warit mig omöjligt att göra undersökningar. Gifwe Gud att jag måtte få någon svaning på dem, fom mitt bjerta har kärast. Äfwen de forgligafte underrättelser skola wara lättare an bära än.:; men tröttheten efter resan tvingar mig au söka hwilan och . . Anna fade mannen, )följ herren! Då de båda förswunnit genom dörren och mannen trodde fig obemärkt, nedtog han från en hylla en stor knif, den han uppmärksamt synade och hwars egg han pröfwade med nas geln. En helwetisk eld gnistrade i hans ögon och blandade fina blirtar med eldstenet, fom år terstudsade från det blanka mordwapnet. Anna mumlade han doft, får inte weta deraf förr ån det år gjordt. Sen tiger hon nog. Han stack knifwen i fickan och gick ur rume met. Twenne ögon hade fett honom, ögon, mens lösa; men fom anade något förskräckligt af mannens rysliga åthäfwor då han trädde frame för spiseln. På ett litet windsrum, fom war beläget midt öfwer flugan, fatt den cesande framför ett rans kigt bord på hwilket ett ufelt talgljus stod, fom flämtande spridde sitt sken öfver en medaljon, hwilken mannen med stela blickar betraktade, och utanför darrade de gula löfwen af ett stort träd, som sträckte sina grenar tält intill kojans fönster, i ljusskenet.