j3erligen sunnt att han först oc främst ide bör nppstalla för mycket treatur; men det är äfwen nödvändigt, att han har tillräckligt många fre tur, sör att på bästa möjliga sätt tillgodogöra sitt foder. Sedan har han i ordning den frå ende fram, fom Han för wanliga förhållanden behöfwer, bör han tillse huru ett tillfälligt öfwerskott of foder lämpligast anwändes. J alls mänhet går detta bast genom gödoxar, hwilkas antal öfas och minstas i förhallande till foder: tillaång, pris od kraftfoder och på lämpliga ämnen till gödoxar. Ett fammanfrälloude of dessa omständigheter är nödwändigt för att funna des rätna hwad som bör anskaffas. Om föpet af gödoämnen werkställes med Urskiljning, torde få som behöfligt för gödande af en 13 qwarters oxe kunna antagaa: 50 tunnor rotabaggar,? centner hö, 7 ceutn. linfrökator od 5 centner hafre utom halmen, hwilken titlika med skötselkoftnaden bör kunna betalas med gödseln. Om kostnaderna för dessa fodermedel jemföras med wärdet of en gödd vore, finner mon fött att en ogödd oxe ide kan betalas sardeles högt. De wanliga prisen äro dot ostaft sadana att AUds ning med fördel kan wer! od, om behörig uppmärtsamhet deråt egnas. De mindre jords brukarne, fom ide hafwa ordnade mejerier, stulle med fördel funna göda få wal axar fom får. Dessa senare egna sig särdeles wäl till de mins dre jordbrukarnes förhållanden och den engelska marknaden är för dessa djur öppen, om de blott frambringas sådana som de böra wara. Orarne deremot kunna icke med fördel ännu slickas till England. Dertill fordras att de skola Olifwa af betydligt större wärde i alla häuseende. Wår egen marknad är likwäl ännu ide på långt när fylld och hundradetals oxar införas årligen från Danmark, under det att jordbrukaren här fiagar öfwer bristande afsättning på fina Taduz pårdsprodnlkter. Sedan höstplöjningen är slutad böra wägarne grusas. 3 afscende på wäglagningen hänwisas till det i förra häftet af denna tidning införda betänkande af den s. k. mwägtfomitten. Särslildt torde dock uppmärksamheten böra fästas på följande omständigheter. Det är lättare höja mä gen genom gräfwande af diten än genom påfis rande af grus. Wägen måste, för att kunna wara torr, befrias fran bottensora. Torf och jord på wägen skada den owilkorligt. Det är mindre dyrt att hemta godt grus på något längre afftand än dåligt på mindre afftånd. Stenar, fom äro större än ett hönsägg skada mera än de gagna. Om fådana ffola avwändas, böra de anwändas i myckenhet, få att de bilda en bädd, på hwilken det finare gruset fan läggas. Enffildv sten af större torlel, fom fin nes på wägen, förorfafar alltid en grop i mär gen på det ställe, der det hjul trycker, som ide träffar stenen. Sådana stenar böra derföre alls tid undanskaffas. — ——— —.—X—onse——12— z -——— 2 y!!