såäsom hon nu kallades — blef dansös wid den ringrefande truppen, uppträdde på många teas rar och wann allestädes ett odeladt beröm. Det war i Dresden, för något mer ån ett är sedan, fom Baron Lichtenberg såg Anna och sörälskade fig i henne. Han begärde den wackra dansösens hand, hang begäran bifölls, och inom fort war dansösen Anna Hallert en Baronessa Ridtenberg. Hon hade, ftrart efter fin trolof ning med Baronen, öfwergifwit den teatraliska banan och föreslagit honom att köpa detta I hennes födelsebygd befintliga riddargods, der ev nygifta skulle wälja sitt hem. Baronen ha: pe ingått på förslaget och Hade under det dif tade namnet Lange, i sällskap med fru Hallert besöft riddargodfer för att taga det ögonsigte. Förpaftaren på godset, hos hwilken Baronen under sitt korta wistande i trakten hade fin bo: uad, war den ende fom redan då, fast i hems lighet, erhöll kunskap om sakens egentliga fam manhang. Alliså hade den i pastorshuset gåstande Hands landen Lange ej warit någon annan ån Bar ron Lichtenberg, äfwensom den spående tigger: skan ätersägs i fru Hallert. Eukan Hallertt — ty hennes man hade för slere år tillbaka nedstigit i grafwen — slutade sin berättelse med en innerlig bön till pastorn och pastorskan om tillgift för den mångåriga sorg och bittra saknad hon wållat dem. Man förlåter lättare, då werkan af ett tills sogadt ondt Har upphört. Pastorn och pastor fun lofwade att glömma det framfarna. Bas ron Lichtenberg, hans dyrkade Mma och Fru Hallert lefde i lugn och lyda på det stora rids dargodset wid Harzberget. Pastor Freyman och Pastorskan fade förnöjde Himlen tog od Him: ten Atergaf. —L 2 DV IE