Helsingborgs-Posten – 19 september 1863, sida 2

mEwihvelsntan någon resande, fom tagit mi ste om wågen swarade Freyman och gick an öppna porten. Om några ögonblick inträdde en herre i reskiås der och från hufwud till fot drypande af regn. Godt folf, fan jag erhålla hunsrum och en hwilobädd öfwer natten? frågade refans den. Rått gerna, ty det woro ju omenskligt att låta er fringirta i mörkrer, swarade Pastorn. Resanden afiog sina ytierplagg. Han war en läng, wålwext herre, till ulscendet några och tjugo är. — Kaminen uppeldades med en goo brafa. Sedan resanden något wärmt och torkat fig framför brasan, satte han sig till den imellers tid uppdukade aftonmåltiden. Under måltiden fade Pastorn till resanden: Upptag ej illa, min herre, om jag yttrar den önskan art få weta namnet på min wärde gåst och af hwilken anledning han kommit att just i detta torftiga hus begära skydd emot owådret? Sag Heter Lange, swarade främlingen; jag är resande handlande och kommer senast från Kassel. Jag hade i handelsangelägenheter beföft flera af de större godsen i denna ort, och jag befann mig alldeles ensam på wägen till närmaste stad. Då öfwerraskades jag af owås dret. Jag for wilse i skogen och förde sönder min wagn. Denna och min trötta häst har jag qwarlemnat i bondgården på andra fidan om sjön. Man sade mig, att jag hos församlingens wördade Pastor skulle finna det bästa natt qwarter, och derför år jag hår. OmM mycket wålfommen, det försäkrar jag, tillade Pastorn fryntligt. 7Minu hus är ringa och anfpräfölöft, men det stär alltid öppet för