Dansödsen. 3 en of Tysklands mest romantiska trafter, mid foten af Hauzberget och helt nära en liten den aldra täckaste insjö, ligger pastorsbostället Resenhain. Der bodde år 1826 Pastor Elias Freymann med sin hustru Maria. Det war en mörk Oecemberafton. Wildt stormade det i de höga tallarnes och granar ned toppar, blirten genomkorsade det molnhöljda hwalfwet, åstan dundrade och regnet ned störtade i strömmar. Hwilfer owåder! Lycklig den, fom i afton har tak öfver hufwuvet fade Maria. Sa, lycklig den! instämde Freyman. Af, Maria, tillade han med en suck — lalldeles en fåran afton war det då Nyssarna förhärjade wårt hem, och dä wår lilla älsfade Anna — — Evf, Freymann, tala nu ej derom, detta minne år förffrådligt, afbröt honom Maria. Men, Maria, — återtog Baftorn — jag fan ide glömma den gamla kringstrykande tigs gerskan, som i förrgår war hår och fom spådde ob, att wi skola återse wårt förlorade barn. Tänk om den gamlas spådom går i fullbordan? ÖLåt ej detta Hopp gäcka dig min wån, warade Pastorskan; den gamla spådde oss endast för allmosan; ja — ja Maria slutade icke meningen, ty ett häftigt lappande på porten ådrog fig hennes uppmårte amhet..Hwem lan det wara få sent, dåfloc lan jnart är nio sade hon.