Tolf timmars äktenskap. (Efter Oettinger af Clavigo.) Det war framför posthuset i Metz. J Mallepostzdiligensen, fom oberäknadt bref endast mottager tre passagerare, insteg en ung dam och derefter en ung herre. Den tredje passageraren, en gammal koryulent goddagsvilt, swängde fig med en för hang froppsfonftis tution owanlig nonchalence upp i kabrioletten samt tog fin vlats bredwid diligensens phacton, hwilken sednare presenterade sig i en postiljons skepelse. Den något beskänlte postiljonen lät höra ett par klatschar, hwarpå det uppskrämda spannet slög åstad. Resan gick till Paris. På första stationen hände intet af betydens het. Den unga damen aftog fin swarta sidenhatt, ordnade fina lockar, satte den lilla näpna fpetd: mossan till rätta, samt lutade fig mot det ena wagnshörnet. Den unge mannen, höljd i en skotsk fom markappa, makade kappsäcken under fötterne, aftog handskarne — ttoligen för att wisa sina wadra händer — samt trycke fig tillbafa mot det andra hörnet af wagnen. Allmän tystnad. Det unga paret hade aldrig fett Bwarans dra förut och deraf härrörde den djupa tyftnaden. Då och då fastade han en blck på fin war fra moitit, hwilken a hennes sida oförmärkt bes swarades. Hände det derwid få olydligt att