Posl-Scriplum. — J den af stadens innewånare föranftaltade festen för de foltskollärare, fom härstädes öfwat sig i exercis, deltogo en mängd personer af alla samhällsklasser till ett antal af mellan 2 a 300. J den af mareschaller upplysta parken entottogos skollärarne af fejtfommiten od ffarpskyttarnes mujiffår. J salongen woro wäggarne smakfullt och festligt smyckade med flaggor, fföldar, blommor och grönt; på sköldarne lästes: Nationalbewägningen Frihetens wärn, Folkupplysningen Nationens ära. J ena ändan; of salongen war upprest en smaffullt utstyrd talaretribun. Hr handlanden Hedström bjöd gästerna wäl: komna och uppmanade dem att förpläga sig wid den rangerade sexan. Efter måltidens slut uppträdde hr garfwerifabrik. A. Heunckel och föreslog en skål för H. M:t konungen, som gjort skarpstytteideen fruktbärande genom det intresse han wisat för nationalbewäpningens frams åtskridande. Herr lektor A. Möller beträdde härefter tribunen och helsade gästerna wälkomna, uttalande den förhoppning att, sedan numera naturwetenskaperna ingingo i folfundermwisningen skulle förhållandet mellan högs och folkftola blifwa det normala. Härefter uppträdde hr doct. Sturzenbecker under allmänt jubel och Höll ett föredrag rörande den allmänna nationalbemäpningen. Wi skulle önskat kunna ordagrant återgifwa hwad den ärade talaren yttrade, hwilket motswarade i hög grad den förwäntan man gjort fig mid hans uppträdande. Omwexlande med skämt och allwar, fängslade han den all: männa uppmärksamheten på ett sätt hwaraf endast han är mäktig. Han framhöll huru res gering och folk gemensamt werka för en lycklig lösning af nationens wigtigaste frågor, uttalade de bästa förhoppningar om folkskolan, då nu mera ej såsom förr skolmästaren är att att anse som prestens dräng, och ansåg exercisöfningarne ega mycket wärde, öfwertygad om att den fmens ska bonden wid swärdet skulle lättare uppfostras än förnt wid karbasen. Såwäl under talet som efter detsamma skallade de mest enthusiastiska bifallsrop. Boktryckare Borg höll härefter ett längre föredrag angående den allmänna uppe lysningen. — Skolläraren MNilen från Råå bes steg nu tribunen med ett föredrag som på alla de närwarande gjorde det angenämaste intryck; han tackade å kamraternas wägnar för den ar: tighet dem blifwit bewisad, ansäg att folkskolan ännu ide mar, hwad den borde wara, och oms talade de swårigheter fom hittills uppreft sig deremot, men hoppades tillfölje af den upp: