Helsingborgs-Posten – 12 september 1863, sida 3

den. De fom sutto derinne, drogo fig så wäl tils baka att det ej war möjligt uppfånga en enda skomt af dem. Dreskan stannade wid dörren. Defiree kastade en blick på fin tarfliga boms ullsklädning. flädningen är suygg och sitter ordentligt, mera behöfwes ej, swarade modren. Jnnan hon Hann wända sig ifrån fönstret, uppgaf hon ett rop. )Ö min Gud det år ... O, mamma för skona mig! Hon störtade ur rummet, men ide utför trap pan, utan i stället till den trappa, fom ledde upp till den lilla kammare, fom hon bebodde, och hwilken genom fin enkla möblering, war nästan en parodi på de twenne eleganta jungs fruburar hon innehade på Almby. Hastigt upprörd kastade hon sig på den lilla perlfärgade med grönt wadmal beklädda soffan. Nu slogs dörren på wid gafwel; Octavia öppnade mot henne fin famn. Defivee, fade denna med fFforglig ton, har jag bedragit migs XR hwad?