Helsingborgs-Posten – 10 september 1863, sida 1

landa, fom tiden medgaf, med några hundra personer i hwarje tåg, utan att änddck alla biljettjökandes önskan kunde för dagen tillfredsftällas. Ett af de från Liatorp återmändande bans tågen, (det fom afgick från Alfwestad tl. 12,5 jernwägstid eller 12,23 lokaltid) tpptog genom koppling ordinarie morgontåget från Malmö och medförde salunda för wisso mer än tusen pers soner. — Af en annons i Ystads Tidning inhemtar man att det uppgifwits till konkurs efter framl. pbrosten och tommendören C. G. Berlin; alldenstund prosten Berlin öfwer 30 års tid innchaft ett af stijtets största pastorater är detta något i hög grad förwånande. — Swensten Malborg i Polen skall wara en löjtnant Julius Mankell från Stockholm. — 3 Foltets Tidning strifwes från Lund: CSiftl. Lördags middag ll. half 1 blef en qwinss perfon ihjällörd emellan liparebacken och grindarne öfwer jerbanan. Från Lund förde Anders Hansson och hans hustru MAuna Månsdotter från Wallkärra od) hos dem älte fattigbjonet Botilla Andersdotter från Lund. Å wägen höll Åer Nilsson från Lackalänga, fom äftvens ledes kommit från Lund. J detsamma anlände jernbantäget, derwid Per Nilssons hästar ffrämdes så att dessa wildt rusade fram och öfwer Anders Hanssons wagn, hwarwid stången i Per Olssons wagn slog fattighjonet Botilla få wåldsamt i ryggeu od naden att hon genast dog, illa frossad. Liket fördes till anatomien. 9nders Hanssons wagn blef wid olyckshändelsen kullfastad. — Med anledning af en på ett folkftollärares möte uttalad opinion mot romanernas upptas gande i sockenbibliotekerra yttrar Jönföpingsblas det följande: Wid foltskolläraremötet härstädes förekom bland diskussionsämnena en fråga, fom mi hits tills ej omnämnt, men om hwilken, sedan den blifwit föremål för andra tidningars uppmärts samhet, wi torde böra yttra några ord. Frågan rörde, hwad folkskolläraren kunde göra för sockenbiblioteters tillkomst om flitiga begagnande samt hwilta arbeten borde företrädeswis wäljas för en dylit bolfsamling. En talare förordade härmwid, jemte wärdefulla religiösa, naturbhiftoriska, historiska och geografiffa arbeten, äfwen goda romaner, fom på ett lärorilt fätt framftälla dygdens seger och belöning samt lastens undergång cch straff. Ett par andra talare bestredo deremot romanerna en plats bland ifrågawarande bokjamlingar, ty deras innehåll är dikt, 7d. w. s. lögu, och dermed borde man ide göra Äfoltet bekant; de motswarade icke fotenbidliotekens ändamål att wara af nytia för detta soch det tilltommande lifwet, utan de förströ sinnet, droga det från det ena nödwändiga och befordra lättjinnet. — Mötets beslut blef äfwen, att 7sockenbiblioteken ide borde omfatta böcker, hwilka ej äro till nytta för detta och det kommande lifwet; framför allt må romaner ej i dem förefomma. Man finner häraf, att de wärde herrarne wilja från foltets leltyr utmönstra all dilt. Wi lyckönska dem till att härutinnan kunna wara konseqventa, men skulle bra gerna wilja meta huru en sålunda gallrad boksamling fom me att je ut. Romanerna, hwilkas dom redan är gifwen, blefwo ingalunda de enda arbeten fom tomme att saknas: alla poetiska werk finge äfwen uteffutas, ty de äro ju få företrädeswis ditter, att de dära diktens namn: bort derföre från foltets läsrum med allt hwad en Tegner, Franzen, Wallin oc dylika lögnare diktat! De historiska arbetena kunde wäl ej heller insläppas utan stympning, ty historien börjar alltid med dikt och saga. Om det ändå härmed wore flut; men det. wärsta återstår: huru ginge det wäl med sjelfwa de religiösa arbetena, äro wäl de alldeles fria från dikt? Det blefwe mälåtminstone swårt att gå i god derför, desto mindre fom till och med sjelfwa de ortodore anfe åtffilliga bibliska apokryfskrifter, t. ex. Judith och Tobie böcker, för lärodilter, det will säga pres cist detsamma som wår tids romaner (nägra räfna äfwen dit de kanoniska skrifterna Hjobs och Esthers böcker). Wille man wara riktigt sträng, få återstode wäl knappast annat än mar tematiska arbeten, ty endast de och med dem lik artade kunna innehålla owederlägglig sanning. Ja wäl, owederlägglig, men icke oemotsäalia. — —ä — UU O — —2 —— — — — — — — — — —