Helsingborgs-Posten – 8 september 1863, sida 3

sirke qwar, under det att Octavia störtade us för trappan för at wälkomna den ombedda gästen. Middagen serverades; man talade om lifgils tiga saker. Defirte anade ingenting, förr än hon fram på aftonen inträdde i Oclavias fam mare och fann denna upptagen af padningss bestyr. Hwad betyder detta? utropade Desitäe. Ai jag i morgon, med min syster återwåns der till min fars Hus. Oetavia, Octavia du får ide refa.? Ivo Defiree, fade hon med fast ton, nu år ditt wälde slut öfwer mig. Så länge jag trodobe du höll of mig underkastade jag mig utan knot detsamma, men når jag tydligt fer, att jag för dig ingenting betyder refer jag tillbaka till mitt tarfliga hem, der far och fyffon wänta mig med öppna armar, Om du wisste hur du söndersliter min fjäl. Nu föll hon til den förolämpade flickans fötter. Austrängande fig af alla krafter, för att upps lyfta henue frågade Octavia: ATror du, att wi ännu äro på theatern?2 Alorig i werlden trodde jag dig wara få hHhärd? Hon gret bittert. Octavia fyntes rörd, MNej jag är ide hård, men gåfwe jag nu efter för ditt infall ... unfall. Ja, ty annat år det ej, få skulle ide åtta dar förflyta förr än jag finge skäl, att ångra min hvaghet. Tror du ej att jag håller af dig? MRej, min goda Defire, det tror jag ej. Baron Ö, och hans friherrinna förenade sina