Helsingborgs-Posten – 8 september 1863, sida 3

högt wärderade den unge mannen, gladde sig åt fin dotters wal, isynnerhet medan det utwis fade en stadga i tänkesänt hwilket denna Fuaps palt wågade tilltro henne. Herman E. egde utseende, bildning, hjetta, arbetsförmåga, samt goda utigter på tjenftes mannabanan, fkortligen allt utan rang och förs mögenhet. Hon älskade för första gången, ål skade warmt och innerligt, men kärleken war dock ide starkare i hennes själ än att bon, lås tande fig hänföras af den hyllning fom man allmänt egnade henne, tillät, ehuru hon war i tysthet förlofwad, andra unga karlar på baler och foireer sluta en cirkel ikring henne och fyns tes på samma gång smickrad af deras ihåliga, meningslösa granlåter. Modren warnade, och förmanade, flickan förs såkrade att hon ej menade annat ån det fom war godt och rätt, men att hon ej fann något ondt deruti, att rala äfwen med andra mens niskor, såsom hon uttryckte sig,än med fin fåfts man. Emellertid bewistade hon i förenämnde refis densstad en wäl arrangerad maskeradbal. Hon war maskerad som tyrolerflicka, talade ån tyffa, än fransyska och sjöng många rått täcka sånger. Hon och hennes fästman hade öfwerensfoms mir, att ej för hwarandra yppa huru de åme nade kostymera fig. Hennes öga spejade än efter den ena, än efter den andra masken, men omöjligt kunde hon igenkänna honom. Hon igenkände flera andra personer, deribland Rosalie A. i zigenardeägt, åtföljd af en ung karl, äfwen zigenare, fom otwifwelaktigt war hennes broder. Dessa båda närmade sig Tyrolerslickan. (Forts.) — DOQk—