A 7Oh likwäl särar du henne, gång efter gånga. Mamma jag menar ej få illa; jag fruktade blott att der skulle wäcka wåra gästers undran och äfwen kasta skugga öfwer of, om en få vr bemedlad flicka skulle briljera med ett få dyr: bart fmyde, då deremot den rika fröken A. hwars roll och hwars rang fordra den största prakt, ej hade något annat ån en stor bronzylakat. Den hade deremot ganska wäl anstått Detavia, eMen mitt barn, hwarifrän har du fått dessa ideer, ide år det ifrån mig? Jag skall bedja Octavia om förlåtelfe. vag fruktar att det år förfent. Och det war för sent. Octavia swarade kallt oh undwikande. Oakiadt Rosalies många inwändningar fun de ej Octavia förmå fig, att bära det omnåmns da juvelsmycket. Spektaklet egde rum. Octavia hade fin hwita plym uppfästad med en stor brosch af bronz och tog fig ej i något afscende wäl ut på scenen. Rosalie deremot wäckte ide allenast uppmärk. samhet utan äfwen beundran. Säwäl hennes paryr som hennes förträffliga mimik swarade fullkomligt mot hennes roll, och hade hon ett af dessa ansigten som på en bal eller i en störte samling, der en mängd ljus gifwa reflex åt en grann färg, och starkt markerade ans letsdrag, wisa fig i den fördelaktigaste dager. En wecka senare; Rosalie war reft. Desirke och Octavia siodo på balkongen. En wagn rullade fram genom allen. Hwens kommer nu? undrade Desiräe och wände fig mot Octavia, hwilkas ögon erhöllo en owaulig gland. Det är min syster Charlotte? Icke fästande wigt wid detta swar stod Des