Helsingborgs-Posten – 5 september 1863, sida 2

wa rik nog. Eller om du ej wil hafwa dessa jordiska skatter få skall jag beskrifwa för dig lifwet i den andra werlden, blommor, sänger, fänslor och händelser, hwilka förskönat mitt lif. Wålj nu! — Huru skulte jeg kuma, på jag ser sjelfwa Venus framför mig, hafwa begär efter det hwardagliga mammon; tala, berätta för mig om de der fålla nejderna, hwarest du lefwer, låt mig få höra din ljufwa stämma fom tyckes förflytta mig bortom jorden. Och me började det hulda, öfwerjordista wäsendet att berätta om fin wistelfeort i de der ljma ryms derna som ännn ingen dödligs for beträdt. Tis gande, full af förwåning lyssnade ynglingen till det gudomliga. Hennes stämma klingade så huldt och rent som den älskligaste af melodier. Berusad af inre salighet, ståädade och lyssnade han; han hade welat ewigt så se och höra, ty genom hennes ord blef en ny werld af aldrig anad lycksalighet öppnad för Hang blickar. As drig hade hang egen fantasi kunnat få djerft swinga fig upp till dessa paradisiska höjder. Nästan tillimetgjord af förwåning, lyssnade han till hennes ord, då hon plötsligt uppreste sig och pekande åt utgången fade: 7Den stund fom bes wiljas mig för samtal med dödliga år tillåns dalupen, lemna mig nu! Att så hastigt ryckas från fin sällhet förorsakade honom en namnlös förs twiflan; han upplyftade bedjande fina händer; men mildt berörde Hon hans skuldra; Han erfor med smärta, att han aldrig mera ffulle fe detta ideal af jungfrulik skönhet; han nedföll nära nog sanslös utansör dörren, dit en osynlig malt tycktes hafwa fört honom. Då han uppwaknade stod solen redan högt på himlen; han måste länge hafwa sofwit i de högo buskarna. Hade han drömt eller hade han werkligen haft den der gudomliga uppenbarcls