Helsingborgs-Posten – 1 september 1863, sida 3

hennes ögonlock fuktades och man hörde hurn hon med dof stämma utropade: — Min dotter! Mina barn! Wid det buller som föranledes af schavottens tillrikming syntes hon åter komma till fig sjelf och hon försökte nedstiga ur kärran, hwarwid hon understöddes af min farfar och min fader. J det ögonblick hon satte foten på marken sade Charles Henri Sanson: — Mod madame! Drottningen wånde fig hastigt om och tycktes wara förmänad öfwer att finna medlidande af en man som skulle ledsaga henne till döden. — Jag tackar er min herre, jag tadar, fade hon med lugn stämma. Endast några steg skiljde kärran från fhar votten; då min fader widare wille understödja henne, afwisade hon honom med de orden: — Nej, jag skall, Gud ware lof, ega kraft nog att gå dit. — Hon gick med jemna, hwarken hastiga eller långsamma steg, upp till schavotten, lika majestätiskt som om hon gått uppför de stora trapporna i Versailles. Då hon uppkom på plattformen, uppstod en ögonblicklig förwirring. Abben af Lothringen hade följt henne dit och fortsatte sin fäfänga uppmaning; min far stötte honom sakta tillbaka för att göra ect slut på dessa smärtsamma