brädet lades på sitt ställe och knifwen nedföll på hennes hufwud. Wd susningen af fallbilan hördes ett rov: Lefwe republifen! men detta utrop inffrånfte fig endast till omgifningen närmast schavotten. Grammont, fom likt en besatt swängde fin fabel, befallte Charles Henri Sanson åiskilliga gånger att wisa hufwudet för folket. En af hans biträden bar derpå den hemska tropheen, hwars ögonlock ännu darrade krampaktigt, omkring schavotten. Drottningens döda kropp blef nedlagd i en ful fifta af rått träd och nedsänkt i en kalkgrop i Magdalena kyrkogården; hennes kläder blefwo udelade till hospitalets fattiga. (Forts.)