Helsingborgs-Posten – 1 september 1863, sida 2

han hade i uppdrag att tillstädeswara wid af rättningen och deröfwer uppsätta protokollet. Charles Henri Sanson låt kärran föra fram och inträdde med domstolens tjenare, officerarne, gendarmerna och min far conciergeriet. Drottningen fatt på en stol, med hufwudet lutadt mot muren; de båda gendarmerna, fom bewakade henne, stodo några steg derifrån med dörrwaktaren Bault; den sistnämndes dotter stod gråtande framför MariesAntvinette. DÅ drottningen såg escorten, reste hon fig upp och wille gå skarprättaren till mötes, men en rörelse af Baulis dotter hindrade henne derifrån; hon stannade och omfamnade flickan med största ömhet. Hon war hwitklädd; en hwit mantilj betäckte hennes skuldror och på hufwudet bar hon en hwit med swarta band prydd mössa. Hon såg owanligt blek ut, men detta war icke den bleka färg, hwilken förråder en förgäfwes dold frufs tan, ty hennes läppar woro röda, och hennes ögon woro glänsande och lifliga, fastän omgifna af en bred rand fom witinade om hennes sömulösa nätter. Min farfar och min far hade blottat huf wudet; flera af de närwarande helsade på fam ma fått, endast medborgaren Nappiet och nå gra mililärpersoner afhöllo fig ifrån att gifwa detta bewis på högaftning för den få mycket olyckliga. Junan någon fick tid att yttra ett ord, frame trädde Marie-Antoinette och fade med en ton fom ej uppenbarade den minsta rörelse: — Jag är färdig, min herre, wi funna bryta opp. Charles Henri Sanson gjorde henne upp märksam uppå, att det war behöfligt widtaga några förberedelser och Marie-Antvinette wände