ParifersSbavottens Hemligheter eller Skarprättarefamiljen Sansons memoirer (1685—1847.) (Öfwersättning.) (Forts. fr. ur 100.) Detta allt är spetsfnudigheter. Charles! mördaren är icke answarig för det brott, för hwilket den tjenat fom werkliyg; men skulle du anse det orätt, om den blef ett föres mål för afsky och fafa? Säsom ett lydigt werfs tyg för mensklig rättwisa har du hittills warit berättigad att trotsa föraktet; Gud har genom din hand agat menniskorna! Men i och med detsamma du ijenar ett partis passioner blifwer du medbrottslig i förbrytelsen. Charles, om du wisste Huru mycket jag lidit den dag, då fos nungen afrättades! Man hade talat om en fam manswärjning; man fade att royalisterna skulle rycka honom ur bödlarnes händer oh rädda honom. Min fon och du, I worna båda hos kade af faran; wid hwarje buller på gatan ffyns dade jag till fönstret. Jag föreställde mig er alltid föras Hem blödande, wanftållda och liflösa, och Hela denna långa dag war jag nåra döden. Jag tyckte det wara ett brott att bedja Gud, att han wille uppehålla wårt barns, ditt lif. Mot min wilja tänkte jag vå offret och mot min wilja glömde jag er! Nej, du frall ide funna begå detta nya mord!