hand dotter i dörrwaktarens och gendarmer: ned närwaro afllippte drottningens här. Charles Henri Sanson har ej efterlemnat en få fullständig berättelse om drottningens död fom om Konungens; de enskiltheter jag hår berättat äro likasom de föregående, lånade af flera nos tiser, hwilka han nedskref i afsigt att sedan lems na en fullständigare berättelse eller äro de upp: tecknade ur minnet. Min farfar hade tillbragt natten i revolu: tionstribunalet; emot slutet af sammanträdet höll han fig wid dörren till FouquicersTinvilles fa: binettz då den sistnämnde erhöll kännedom om hang tillstädeswaro, låt han falla honom. Ares sidenten Herrman, domaren Renaudin, domaren och domssolens boktryckare Nicolas och förifwar ren Fabricius Paris woro närwarande. Hou quier frågade firar min farfar om man od: nat allt till feften, af detta uttryck begag: nade han fig. Då Charles Henri Sanson fivas rade honom, att det war hans skyldighet, att afwakta domstolens afgörande, men ide att för refomma densamma, började Fouquier med fin wanliga häftighet, yttrande bland annat: att han kauske ångrade, att han ide förekommit ett wijsst domslut, beträffande en dålig patriot af hans bekanta. Skrifwaren Fabricius blandade sig med sitt plumpa skämt häruti. Samtalet sog en oangenäm wändning och för att göra ett slut derpå bad min farfar om tillstånd att ers hålla en täckwagn till drottningen då hon sknlle föras till schavotten. Denna begäran gjorde att FouquiersTinville blef alldeles utom fig, han swarade Charles Henri Sanson ait Han sjelf förtjent föras till guillotinen, då han wågade framkomma med ett sådant förslag; en kårra war mer än god nog iill österriliskan och han tillfogade en hop smådeord emot brottningen.