Helsingborgs-Posten – 29 augusti 1863, sida 2

stor fara, att befinna fig i min närhet och wår ga bistå mig, jag beder innerligen Gud förlåta mig alla mina brister. Jag hoppas Han i fin godbet Fal upptaga min själ i barmhertighetens sköte; jag förlåter alla mina fiender det onda de tillfogat mig. Jag ber alla dem jag kamer och isynnerhet dig min syster om förlåtelse för allt beswär fom jag ofriwilligt fan hafwa förorsakat. Jag fås ger farwål till min tante och alla mina fys ffon. Jag hade wänner och tanken uppå, att för alltid skiljas från dem och deras kärlek förors sakar mig mycken sorg i min dödsstund; må ni emellertid härigenom få erfara att jag in i fika ögonblicket tänkt på dem. Lef wäl, min goda, fåra fyfter; må delta bref komma till dig. Tänk alltid på mig! Jag oms famnar dig af hela mitt hjerta likasom de der stackars, älskade barnen. Min Gud, huru sönderslitande för mitt hjerta det är att för alltid skola lemna dem. Lef wäl! Lef wäl! Jag får nu endast sysselsätta mig med mina andliga pligter. Alldenstund jag icke kan sritt förfoga öfwer mina handlingar skall man fanhända frida till mig en prest; men jag förkflas rar härmed att jag ej swarar honom ett ord så behandlar Honom såsom en fremmad pers on. Då brefwet war färdigt kysste drottningen detsamma, wecklade det tillhopa och gaf det ät Vault, med begäran att han skulle tillställa mas dame Elisabeth detsamma. Dörrwaltaren swarade, att det ide berodde på honom att uppfylla Hennes bön, emedan han war swungen att förewisa skrifwelsen för Fous