lan Swerge, Norge, Danmark od) England me del st engelska ångfartyget Gnome, lapten Pole, som tillswidare afgar hwarannan Onsdag från Leith till Christianssaud, Köpenhamn och Göte borg, på hwilket sistnämnde ställe det ffall in träffa på fredagsmiddagarne. Efter ett tort uppehåll der återgår fartyget, anlöpande fame ma platser. — Ny postgång fommer nu dagligen att ega rum å jernwägen mellan Göteborg och Borus via Herrljunga. — J Minnen från en wistelse i Stockholm åren 1811—45, of Frangois Rouel, infördt i Dalpilen, läses följande: Mose — Ett annat barbarislt bruk, fom, utan appell mot def myndighet, qwarlefwer i Stockholm, är brudwisandet. Kring hwarje Jus, der ett bröllopp firas, skockar fig en stäådelysten, larmande skara, fom, delad flockar, trupp efter trupp, inlåtes i ett rum, der bruden, omgifwen of fina brudtärnor och uppvaktad af fina mars ffalfar, måste låta fig betraltas, nagelfaras, mönstras, kriticeras af detta råa pack, fom med lystna ögon anffädar juvelernas och fägringens glans, riledomen och skönheten. Sde nog att en utsölt ellärering omstralar henne, ytterligare mäste marskaltarne med påtända ljus belysa hwarje serskilt del af hennes lekamen, på det att ide det minsta, det mest obetydliga matte gå förloradt för de sjelfdjudue åskadarne. Man slulle här funna misstänka mig för någon öf: werdrift i min beskrifning, att jag, fom en af mina landsmän träffande yttrat fig, låtit inbillningen förfina minnet?, men jag kan på ära och tro, pi grund of flerfaldig, personlig erfarenhet förfära, att bruden wertligen, med den undergifnase willfarighet för massans önft: ningar, wånder och wrider sig i alla möjliga rittningar, och stt marskalkornes ljus troget föl ja alla hennes rörelser. Härunder sparas ide temligen grofwa anspelningar af de närmast lommande på den unga brudens öden, och mas ieftätet of den myrtenkrona hon bär, ostuldens majestät, styddar Henne ide för ett rått, föro lämpande han. Man föreställer fig hwad en qwinna, fom äfven bär denna krona i sitt hjers ta, måtte i ett sådant ögonblick känna och lida. För hwarje finkänslig natur kan denna widunderliga ceremoni icke wara annat än en ytterst pinande själstortur. Härtill kommer att, mera än en gång, försmådda älskare, missnöjda turris sörer, modehandlare, fom man öfwergifwit, för ilädda inställa fig, i aft och mening, att till: räckligt högljudt, för att höras, representera all mänhetens obelåtenhet med bruden, hwilken, cus daft brudgummen är belåten, borde kunna tem ligen likgiltigt upptaga dessa yttringar, ifall det nemligen någomin wore qwinnan möjligt att lösrycka sig frår intresset för hwad man säger, hwad man täner om henue, och hwillet, wid nogare granskniig, torde wara en af de hufvud: sakligen werkande driffjedrarne i qwinnans be fanta förkärlek för sqwaller. Jag har till och med hört berättas, att olyckliga rivalinnor, för att hämnas fin motstanderskas triumf, slickat fis na bröder, sina fränder, sina betjenter, för att på ofwan beskriffwet sätt opinera mot bruden wid tillfället af hennes förewisande. Men med någon kännedonn om stockholmskornas högjumas de tänkesätt twiiflar jag mycket, att i denna uvps gift ligger annat, än ftofset till en humoristist stizz. Emedlertiid och äfwen utan desja tilljatser är brulet i sig sielft tillräckligt stötande, allt QA A— 209696 XX 1