Helsingborgs-Posten – 18 augusti 1863, sida 3

gamla regimens tjenstemän gåfwo audiens åt fångarna, når desamma sökte anföra beswär. Detta war det rymligaste och sundaste fångel: fet, men lifwål lifa dysterst fom Conciergeriet. Det låg i yttersta ändan af Flurs fom ledde till fapellet; tapeterna woro uppätna af råttor och hängde i trasor, golfwet war stenlagdt. Till detta fängelse ledde twå dörrar och iwå föns ster på motsatta sidor, men dessa woro försedda med starka, tjocka jernstänger och hade iillfölje af de angränsande högt liggande byggnaderna ej tillgång på frisk luft eller ljus. En af dör. rarna murades igen, och alldenslund Fouquiers Tinville befallt att den fångna skulle natt och dag bewakas af gensduarmer, uppstålldes en slärm i midten af rummet och i den främsta delen af rummet uppehöllo fig gendarmerna; i den inre delen bodde Mariesvntoinette; fån gens fång stod framför den murade dörren. Undersökningen drog långt ut. Ju närmare man ingick på de drottningen till last lagda handlingar, desto mindre bewis fann man för förbrytelserna, om hwilka man war så fullt öfwertygad. FouquiersTinville kunde tillfölje deraf ej sofwa om nåtterna och den anklagade gestaltade fig i hans ögon till en olöslig gåta. Emellertid hade några modiga mån fattat det beslut att rädda dronningen; olyckligtwis måste de af frnktan arbeta hwar för fig. J denna fasans tid kunde det hända, att twå lis fa tillgifna mån mötte hwarandra utan att wåga ett ömsesidigt meddelande. En af det störtade konungadömets tjenare, Chevalier Hon Rougeville lyckades genom Michonis bemedling komma in i Marie-Antoinettes fängelse och räckte henne en neglica fom han bar i knapphålet. Denna neglica inneslöt en liten pappersremsa, hwarpå han tillbjöd drottningen