wit ut för en hatt, för att anständigt kunna wisa sig inför sina domare. Det war kl. 2 på eft. m. Man förde henne tillbaka i hennes sängelse, hwilket hon sedan först lemnade då hon fördes till döden. gortwaktaren Richard och hans hustru måns tade henne nere i trappan. Den sednare hade lofwat henne att frukostera tillsanmans med henne och ursäktade fig nu, under det hon stog fram om hennes nåra förestående död. J detta ögonblick närmade sig en prest och tillbjöd henne fitt andliga bistånd; hon wisade mildt honom bort. — Såg ni, fade hon, till de personer fom skickat er, att jag tackar på det förbindligaste för denna uppmärksamhet, men jag behöfwer er ide. Knappt hade hon 10 minuter uppehållit sig i fängelset förr ån Richard på nytt wisade fig. Han införde målaren fom flyktigt hade gjort ett utkast till hennes porträtt under det hon war wid domfrolen och fom nu bad att så fullända det. Hon war mydet willig dertill. Hauer gjorde fig i ordning. Under en och en half timmas tid talade hon med konstnären. Samtalet war ide lättsinnigt utan lugnt oh myn tert; hon talade om Processen och följderna fom Marats död skulle hafwa, men tyckes alls ide bekymrad öfwer det öde fom i nästa ögons blick wäntade henne. 4: Hauer hade fulländat fin skizz och hon bad honom gifwa hennes föräldrat en copia deraf. Plötsligt infölt hon, att hon glömt något, fat 4 tade pennan för att skrifwa ett bref, Det war det bref hon adresserade till Pontecou lant för att förebrå honom hang feghet, ty hon wisste ide att denne deputerade varken fått del af