lyrtoherden Landgren fran Strengnäs stift, lek tor Elmblad från Stockholm, follsktolelärarne ritsdagsmannen Nosenberg från Lunds stift, Ekström, utgifware af sollstoletidstriten För eningen, från Westerås stift och Sandberg från Strengnäs stift. Till ordförande wid mötet waldes domprosten Beckman; till vice ordfö rande kurkoherden Landgren; till sekreterare dos centen Collinder, v. pastor Efstedt och domfyrkoadjunlten NRorlen; till justerare of protokollet prosessor Hultkrantz, v. pastor Thulin och folkstoleläraren Chrusander från Skuttunge. Från Grischen har till polisen i Stod holm anlommit ett telegram, att ynglingarne Johan Eriksson, Gabriel Jakobsson ach Wilhelm Ossian hafwa blifwit af ryssar tilljängatagna i Koninerkretsen och till swårt arbete i det inre Ryssland dömda; och anhålla de, sasom swensta undersåter, om rellamation. — Bolismyndigheten i Stockholm har fatt fig i beröring med landshöfdingeembetet i Westerås län och erhållit den upplysning, att de begge förftnämnda lära wara från Kolbecks socken. Om den tredje saknas upplysning. Nykteswis be råttas i Westerås, att de twå förstnämnda, jemte twenne andra, deraf den ene skall wara son till en grosshandlare i Stockholm, begifwit sig ut för att deltaga i polska kriget. — J korrespodens från utlandet till P. o. J. T. läses: Alltsedan utbrottet af polackarnes förnyade försök att aterwinna deras nationella fjelfftändighet hafwa de flesta af Europas nationer med det lifligaste deltagande följt de polska patrioternas hjeltemodiga kamp mot den ryska dejpotismens talrika härmassor. Flertalet af nationalrepresentationerne i Europas konstitutionella stater såwäl fom af de curopeiska kabinetten har här uttalat sig till förmån för de för sin frihet kämpande polackarne. Största delen af den curopeiska pressen har kraftigt oc mwarmtförfwarat den polska nationens rätt att afskudda sig det främmande oket. Nationalitetsprincipen och den konstitutionella frihetens männer hafwa wid otaliga möten för Polen och wid många andra tillfällen med glödande wältalighet och i de mejt Ä träffande färger stildrat Polens fasawäckande lidanden och def plågares grymhet. Men mes ningarne hafwa ide destomindre warit mycket delade med affcende på rätta fättet att behandla denna ide allenast för det polska folket, men för alla de enropeista nationerna högst wigtiga angelägenhet. Zndustriidkare och affärsmän ha i allmänhet af omsorg om fina egna intressen hyllat den äfigten, att man wisserligen på di plomatisk wäg borde göra allt fom kunde göras för att sätta en gräns för rysfarnes barbariska framfart och Polens ryswärda olyckor, men derjemte wäl taga fig till wara för att med war penmakt göra slut på det blodiga drama, fom de moskowitiska skarorna uppföra i hela den ci viliferade werldens åsyn. Den stora massan af den enropeiska befolkningen, mindre beräknande och lättare hänförd af hjertats ädlaste känslor, önskar att man utan dröjsmål drager swärdet för att komma de mot den ryska öfwermakten sig med spartanskt mod wärjande polackarne till hjelp. Det har frått och står ännu öppet för Ryfland att undgå ett frig, uti hwillet, enligt all sannolithet, det fan winna intet, men hwarigenom det utställer fig för de största förluster och namnlösa olyckor. Westmakterna och Österrike — — — —