Helsingborgs-Posten – 11 augusti 1863, sida 3

Jag anhäller att ni måtte meddela mitt bref åt medborgaren Bougon, generalprokurator od departements syndicus. Jag adresserar detfame ma icke till honom; först och främst är jag ej säker på om han år i Evreur, sedan befarar jag att han år af alliför känslig natur och skulle funna blifwa mycket bedröfwad öfwer min död. Likwäl anser jaa honom för en få god medborgare, att han skall trösta fig med hoppet om lugn; jag wet huru han sjelf efter sträfwar det; då jag bidrager till detsammas uppnående uppfyller jag hans önskan. Skulle någon wän önska få del af detta bref så ber jag er ej förneka honom det. Enligt den wanliga rättegångaformen behöfwer jag en förswarare. Jaa har walt min af Bergets parti, neml. Guustaf DoulectPRonbeous lant. Jag hade äfwen tänkt på att begära Robespierre eller Chabot. J morgon, klockan 8, skall man dömma mig. Troligen skulle jag hafwa slefma till middar gen, säfsom Romrarna uttrycka sig. Sör öfrigt wet jag ingentina om huru de sista ögonblicken af mitt tif skola förflpta, och endast ändan kröner werket. Jag behöfwer ej hyckla någon lifailtigbet beträffande mitt öde, ty hit. tills känner jag ingen fraktan för döden. Jag skattar endast lifwet efter det gagn det skänkt det allmänna. Jaa hoppas att i morgon skola Duverret och Fauchet blifwa frigifne. Man påstår den sednare bar fört mig vå en tribun i conventet. Hwarför åtager han sig att föra qwinnor dit? Såsom devuterad skall han ide wisa fia vå tribunen och såsom biskop skall han icke ledsaga fruntimmer. Det är alltså ett straff. Men Duperret har ingenting att förebrå sig.