dan ban fått weta alla edra och förwaltarens vor Calvados namn i Epreur; han tröftade mig med att inom få dagar skulle han låta quilllotinera er. Defa sista ord afgjorde hans öde. När departementet uppreser hans bildstod funna de sätta dessa ord under dens samma med gyldene bokstäfwer. Jag Will ide omtala för er det enskilta wid den stora tilldragelsen; journalerna skola nog förmäla derom. Jag tillstär att jag fullfomligt bestämde mig för saken då jag fåg med hwilket mod wåra friwilliga den 7 juli läto inskrifwa fig; ni minnes wäl huru förtjust jag blef deröfwer. Jag lofwade inom mig, att derföre straffa Petion, art han misstänft min känsla. Han frägade mig nemligen: Skulle ni wara ond öfwer om ni icke också for hädan? Sluttligen tänkte jag uppå, att om många raska unenniskor kommo till Paris för att be. röfwa en enskildt man lifwet, de törhända ide skulle lyckas eller att genom hans död skulle många goda medborgare bringas i förderf. Han förtjente ej en så stor ära; en qwinnas hand war iillräcklig. Jag tillftår att jag anwände en bedräglig list. Då jag afreste från Caen räknade jag på att få nppoffra honom midt ibland nationalcons ventets Bergparti; men han git ej mera dit. J Paris begrep man ej huru ert obetydligt fruntinnmer, hwars lif ej eger något wärde, kan meed kallt blod uppoffra sig för att rädda sitt fäldernesland. Modiga mån, upphöjda öfs wer alllt beröm, skyddade mig för det raseri jag uppwäcckt. Fastän jag war kallblodig gjorde vet mig omdt höra några qwinnors jämmerop; men den fomr räddar fitt fädernesland, gör ej afs feende uppå huru mycket det fotar på honom, Måtte lugnet få fnart åter inträda fom jag