Helsingborgs-Posten – 11 augusti 1863, sida 2

Den christliga kärleken have ide helt oh Hålet förswunnit ur denna stoiska sjääl. Hon hade trott sig skola döda ett förhatligt rasande djur och tycktes blifwa rörd och bestört då hon fann att tigern war älskad. . Då aftonen hade något framffridit, förde Chabot och Drouet henne i en fiaker till fäns gelset, der säkerhets kommiteens medlemmar flera gånger anställt förhör med henne, utan att Hennes ståndaktighet ett enda ögonblick öfs wergaf henne. Den 14 uppdrog en konventsdekret revolus tionstribunalet att inleda undersökning emot Marats mörderska och hennes medbrottslige. Sedan hon, den 16 på morgonen, hade olifs wit förd till Conciergeriet, slutade hon på af: tonen ett bref fom hon adresserat till Barbarrour: Till medborgare Barbarrur, nationalconventets deputerade, nu flykting i Caen, å Carmelitergatan, hotel Jntendanz. I fängelset, i samma rum tom fors dom Brissot bebodde, andra förberedels sedagen till lugnet. Ri har önskat medborgare, att jag fule meddela er enskiltheterna under min resa och ni skall erhålla en ej få obetydlig annekdot. Jag bade afrest med resande, hwilka jag ans såg wara werkliga Montagnards, deras tåntes sätt lika enfalldiga som deras utseende gjorde att jag fann sällskapet tråkigt. Jag lät dem sladdra så mycket de wille och insomnade. En af dessa herrar, som tydligt uppenbarade sitt tycke för det sofwande fruntimret, pästod dä jag waknade att jag war dotter till en man som jag aldrig sett och att jag hade ett namn som jag förr aldrig hört. Slutligen tillbjöd han mig fin hand och fitt hjerta och wide firar resa