Helsingborgs-Posten – 4 augusti 1863, sida 3

Wid midnatistiden läto tunga steg höra si på de gamla trätrapporna. Rummet wa smyckadeetill hang emottagande. Det gaml altaret war upprest. Denna gång öppnad systrarna dörren förut och fyndade att tyf upp fin gäst. Fröken von Charost gick till oc med några trappor nedåt för atv desto förr f. fe fin wälgörare. — Kom, fade hon med rörd oh tacksan stämma, fom — man wåntar er. Mannen upplyftade hufwudet, kastade er dyster blick på nunnan, men gaf ej något swar Den obekante inträdde; wid hang inträde kunde ingen af dem få fram ct ord. Till äfwentyrs syntes han mindre fall, mindre hem lighetsfull, mindre förskräcklig ån han förut förefommit dem wara. De tre ftadars fåne garna insågo art denne man wille förblifwa obekan: för dem och de råttade fig derefter. Presten tycktes märka att ett leende plötsligt förswann på botgörarens läppar, då han säg att man widtagit förberedelser till hang emot: tagande. Han afhörde messan, bad och före swann, sedan han afslagit fröken von Charosts inbjudning til deltagande i en liten afton ward. Anda tills den katholska gudstjensten blef återstäld af den förste consuln, Höll man i hems ligbet denna själamessa i windsfammaren. Då nunnorna och abbön wägade åter frams träda utan fruktan, fågo de den obekante ej mera. Denne man förblef alltjemt för dem e i gåta. De båda systrarna erhöllo snart hjelp af sina familjer, af hwilka flera hade blifwit utstiukna på de landsförwistes lista. De lems nade fin tillflykisort, och Bonavarte, fom werfs ställde den lagstiftande försam ingens dekreter,