Helsingborgs-Posten – 4 augusti 1863, sida 3

Snart woro de tre fängarna af den tanken, att en mäktig hand beskyddade dem till och med under denna för dem få swöra tid. I början erhöllo de bröd och lifsmedel; sedan gissade de båda nunnorna av ett fruntimmer förenat fig med deras beskyddare, ty man sände dem lime och klädespersedlar, hwarigenom det blef möjligt för dem att gå ut, ntan att blifwa igenfände på den aristokratisla drägt de förut egde. Slutligen förskaffade Mucius Scåvola dem twå wistelseortskarior. Ofta anlände på omwägar warningar, erforderliga för prestens säferhet, och de igenkände i alla dessa råd något så ändamålsenligt, att de måste hafwa utgått från en person fom war bekant med alla statshemligheter. Oaftadt den hungersnöd fom allmänt war rådande i Paris, funno de utanför fin windskammaredörr portioner fint bröd, hwilka regel: bundet ditsattes. De förmodade att Mucius Scävola war den hemlighetsfulle agenten wid denna få rörande wälgörenhet. De wärdiga innewånarne i windskammaren kunde icke länge betwifla, att deras beskyddare war samma person som kommit till dem för att nalten till den 21 Januari 1793 öfwers wara messan. Densamme personen blef hos dessa tre wäsenden, fom endast hoppades på honom, och af honom erhöllo sitt uppehälle, föremål för en egen kullus. För hans skull hade de gjort ett tillägg i fina böner. Mors gon och afton bådo de fromma själarna för hans lyda och hang wälfärd. Med denna tacksamhet, fom blef med hwarje dag ny, ökade sig äfwen deras nyfikenhet. De giorde sina gissningar om honom på tusende olifa sätt. Ändtligen inföll den dagen då de skulle fira Ludwig XVI:s dödsdag.