Helsingborgs-Posten – 4 augusti 1863, sida 3

lUUtltandet. Den polska angelägenheten. En bebådad slygskrift Åkejsaren, Polen och Europa, har allaredan utkommit i Paris och der gjort stort uppseende samt blifvit på börsen betraktad såsom ett uttryck af kejsarens tanke. Flygskriften bebådar ej någon ullrakrigisk politik, men är långt ifrån fredlig och vidhåller fordringar fill Ryssland som blifvit gjorda å vestmaklernas sida i de sista noterna. Polackarnes tapperhet och fosterlandskänsla erkännes, men Europa frågar sig sjelf om polackarne ånnu vant sig af med de anarkieka seder som störtat dem i förderf och om de förvärfvat den sammanhållningoch enighetsanda som är så nödvändig, derest de skulle vara i ständ till att utgöra en stark nation, som kan afgifva ett varaktigt fredselement. Om Ryssland heter det: Rysslands sätt att hålla befolkningen i tygeln passar icke för vår tid. Flygskriften åberopar Murawieffs barbariska framfart i Litthauen, för hvilken kejsaren sjelf göres ansvarig, då de föreställningar som i detta afseende blifvit gjorda icke verkat någon förändring. Flygskriften finner Rysslands svar otillfredsstållande, men tror dock, att ett forsök ännu må göras. Alliansen mellan makterna har blifvit innerligare. England känner sig i lika hög grad som Frankrike sårad osyer svaret och Rysslands försök alt skilja Osterrike från vestmakterna har strandat. Framhärdar Ryssland i sin olyckliga politik, afbrytas underhandlingarna och en engelsk-fransk flotta kan då samtidigt operera i Östersjön under det att en engelskitaliensk flotta visade sig i Svarta hafvet. Preussen, som i det polska upproret har understödt Ryssland efter förmåga och öfverskridit hvad det efter folkrätten var bemyndigadt till, må utträda från sin tvetydiga ställning, — de tre makterna må få veta om Preussen står på deras eller Rysslands sida. Vill konung Wilhelm med glömska af historiens lärdomar tvinga Frankrike till ett nytt Jena för att komma till ett annat Friedland? — Frankrike eger heder nog till att icke önska ett nytt krig, men det har gifvit sitt ord på, alt polackarnes öde skall undergå allvarliga förbåuringar och kejsar Alexander må komma ihåg, att vilkoren blifva strängare esler kriget än före kriget — när Frankrikes svärd är ur slidan, skall det sätta en ära uti, alt befria Lithauen likasom det har befriat Lombardiet. Ryssarne trösta sig med att de hafva vunnit tid och att årstiden snart göra oss vanmäktige; men de må ihägkomma, att det var den 20 September vi segrade vid Alma och den 14 Oktober vi segrade vid Jena, — Men — säger slutligen flygskriften — hvarför tala om krig, när så mänga anledningar gifvas att icke tvifla om freden? Man må blott icke i St. Petersburg taga fel om kejsar Napoleons karaktär, utan inse, att det gifves saker som han ej kan tåla höra uttalas och saker som han ej kan tillåta ske. Är derför kejsar Alexander besjalad af samma försonliga anda som vår