Helsingborgs-Posten – 4 augusti 1863, sida 2

barligen ett heligt kärl räddadt efter klostrets plundring. Nära intill detta fom erinrade om kunglig prakt stodo i twå simpla glas wattnet och winet, hwilka woro bestämda tiill den he liga förrättningen. Saknande en bönpulpet hade presten lagt filt breviarium på ena hör: nan af altaret, ett wanligt fat war bestämdt till de oskyldigas twagning. Allt war fors artadt, men litet, fattigt men wärdigt; profamt och på famma gång heligt. Den obekante knäföll andakisfudt emellan de båda nunnorna. Men då han plötsligt märfte at: falfen och crusifixet woro omböljda med krusflor, ty då man ej kunde på annat sättetilltännagifwa ändamålet med denna tialas messa Hade man til od med vmnhöljt finnes bilden af Gud med sorgeslöja, greps han af få sorgliga påminnelfer, att fwettdropparne runno utför hang breda panna. Dessa fyra tigande men handlande personer fågo få mystista ut. Heta mognarkien representerades här i bönen af en prest och twå jungfrur; tilläfwemyrs mar äfwen revolutionen framstäld i denne man, hwars ansigie förrädde samwetsqwal. J stället för de latinska orden: Introido ad altare Dei 2. betraftade presten de tre personerna, hwilfa föreställde det achristliga Frants rike, och sade till dem: — Wi inträda i Guds helgedom! Wid dessa högtidligt uttalade ord sattades de båda nunnorna och fremlingen af en helig bafwan. Under H. Petri hwalf i Rom kunde Sud ide wisa fig i bögre majestät ån nu i deuna eländets azyl inför dessa chyristnas ögon; få sam år det an emellan honom och mennis skan år hwarje bemedliug ouyttig och att hans storhet sinnes hos honom sjelf.