Helsingborgs-Posten – 1 augusti 1863, sida 3

fen tillhörde huset von Behum och hwars mas ner förrådde att hon förut warit bekant med festens glans och andats hofluften, anwisade en stol. Då den obekante warseblef denna äts börd, tycktes han blifwa glad och bedröfwad på samma gång, men wäntade tills de bida fordna klostersystrarne hade fart fig. — Ni hafwa, fortfor han, en mördnadswärd prest hos er, som lyckligen kommit undan wid Carmeliterklostrets förstörelse ... — Hosanna! fade syster Agatha, under det hon föll främlingen i talet och säg långtande fullt på honom. — IJag tror ide ban heter få, varade Han, — Men, min herre, wi hafwa ingen prest här, sade syster Martha hastigt. — Då borde ni warit mera försig:iga, me wände främlingen i famma milda ton, i det han utsträckte armen på bordet och tog entbdies vier. Jag tror icke ni förstån latin och ... Han forisante ej, tv den owanliga rörelse i de båda nunnornas anletsdrag låto hvuom före stå, att han hade gått för lång. De darrade och deras ögon woro fyllda med tårar. — Fatten mod, fade den vbefante rt en fri modigare ton, er gåsts namn såwal fom edra egna kännec jag. Jag har haft kunskap om edra uppoffringar för den ärewördige abken under fem dagars tid... — Tost, ropade syster Agathe sorgligt, under det hon lade ett finger på läpparne. — Ni fen, mina systrar, att om jag haft den förskräckliga afsigten att förråda er, skulle jag redan funna hafwa werktställt det. Då preften hörde dessa ord, lemnade han sitt gomställe och framträdde midt i rummet. — Jag kan icke tro, min herre, sade gan zill främlingen, alt ni år en af wåra förföl