Helsingborgs-Posten – 1 augusti 1863, sida 3

Twå stora madrasser, som lågo på golfwet, tycktes tjena de båda nunnorna til fång. Ett enda bord stod i midten af rummet. På bordet stodo en dyrbar ljusstake och några tallrikar, hwarwid lågo tre knifwar och ett stycke bröd. J kaminen brände en liten elbbrasa och några i en wrå uppstaplade wedträn häntydde på fattigdomen, Bruna fläckar på wägarne wir sade att det regnade ned; en helt wisst wid plundringen af flostret räddad relique låg på kaminen. Tre stolar, kistor och en ful kommod fulländade husgerådet i kammaren. En breds wid anbragt dörr lät förmoda att der fanns en kammare till. Den person, som befann sig midt i kammaren öfwersåg en par sekundet denna cells inventarier. Eit drag af missnöje uttryckte sig i hans ansigte och han kastade en blick af wälwilja på de båda fruntimren. Han syntes lika förs wirrad som de och den besynnerliga tystnaden hwari hwar och en af dem framhärdade, räckte ungefär en minut. Slutligen fom honom fivag: heten och oerfarenheten till hjelp och han förs föfte antaga en få mild stämma fom möjligt, då han fade: — Jag birfommer ide såsom fiende, med borgarinnor — bår dröjde han och förbättrade det — mina systrar. — Om någon olyda tillftött för er, få tro ide att jag warit orsaken dettill. Jag kommer för att utbedja mig af er en gunst. Om jag förefaller er deswäriig, om jag fö rer er, få säg det rent ut. Jag skali draga mig tillbaka; men ni funnen gerna tro, att jag är er mycket tillgifwen, att om jag fan göra er någon tjenft fan ni råfna på mig. Det låg något få uppriktigt i dessa ord. Sy. ster Agatha, den af de båda nunnorna, twils