Helsingborgs-Posten – 1 augusti 1863, sida 3

jare och jag will anförtro mig åt er. — Hwad will ni mig? Prestens heliga förtroende, det ädla i hang drag skulle kunnat hafwa afwäpnat sjelfwa mördaren Den hemlighetsfulle person, jom wållat denna ångest och öfwergifwenhet, tetrats tade ett ögonblick de tre personerna, sedan ane tog han en wänlig ton och wände sig tiil pre sten med de orden: — Min fader, jag fom till er för att be er hålla messa för en aflidens själslugn — en person, hwars kropp ej fått hwila i helig jord. Presten bäfwade owilforligt; de båda nunnorna förstodo ännu ide om hwem främlingen talade och sågo nyfikna ut. Den andlige betraktade forslande fremlingen, man funde tydligt läsa ångest i miner och bed: jande blickar. — Näwäl, swarade presten, fom wid minds natisliden tillbaka och jag skall wara färdig att fullborda hwad som är nödigt för en brotås lings försoning. Sedan främlingen lemnat presten och öde mjuft bugat sig för de akmingawärda fystrarna förswann han med en stum tacksägelseblick, som lätt förstods af de tre ädla fjälarna. Omkring klockan 2 wände den obekante tills baka; sedan dan sakta bultat på dörren till windsrummet, öppnade fröken Charost för hes nom. Hon ledsagade honom genom twå rum i denna tysta bostad hwarest al, war aNSEds nadt för den heliga ceremonien. (Tar