Med den menskliga naturen, till och med hos den swagaste, är det få beskaffadi att på en häftig sinnesrörelse följer lugn; deraf förs klaras att den okända, då hon åj erfor någon wåldsamhet af sin förföljare, inbillade sig alt det war en obekant wän, som wille beskydda henne. Hon eftertänkte alla de omständigheter, som hade något sammanhang med främlingens uppträdande för att stärka fig i sin tro, och der lyckades benne att öfwertyga fig om, att hennes förföljare hade mera en god ån en oud affigt. Under det hon glömde farorna, fom paftejbaren låtit henne ana, gid hon med stadigare steg bortåt Saint-Martin. Sedan hon gått en half timma, uppnådde hon ett litet hus. Trakten war myckel ödslig, winden hade här fritt spel mellan husen eller rättare sogdt kojorna. Denna ödsliga nejd war en tillflyktsort för förtwislan och eländet. Mannen, fom förföljde den stackars wareljen, tycktes träffad af det ffådefvel hun hade framför sig, det modiga hos denna qwinna som nattetid genomwandrade dessa ivsta gator. Han äannade, twekande och tankfull. Han blef af skenet från en af lanternorna, som genomträngde mötrfret, swagt betyst; men fruk. lan skärpte den gamla fruns synförmåga och Då hon hos de obekante förmärkie ett dyftert drag, fände hon all sin fruftan återuppwaknad. Begagnande sig af den uppenbara obeslutsamheten hos mannen drog hon sig bort i skuggan af ett litet hus, tryckte på dörtklinkan och jörfwann Mannen qwarstod orörlig och fåg på detta bus. Det war lift de öfriga bostäderna, hwilka gifwa år Paris? förstäder ett få ömkligt ut seende.